Jennies Kreativa Sida

(Klicka på bilden för beställning av boken)

"Det kompetenta barnet"

En bok som jag läst skriven av danska terapeuten Jesper Juul.

Jag kände att jag måste sammanfatta den å dela med mig lite.

Jag fick boken av min svärmor som i sin tur blivit tipsad av en kollega som tyckte denna bok var så bra.

Har läst å känt att de varit känslosamt, frustrerande å väldigt väldigt intressant boken igenom.

Han har ett nytt modernt tänk kring barnuppfostran.

Under bokens gång har jag ibland känt att jag inte vågat öppna mun inför L för att jag inte vetat hur jag ska göra för att göra RÄTT, har då blivit jättefrustrerad MEN hur SKA man göra då.

Så bitvis i boken har jag rent utav varit riktigt irriterad.... jag har läst å förstått precis vad han menat lagt ifrån mig boken å nästa sekund hamnat i en situation som "inte" stod med i Boken MEN hur gör jag nudå.

MEN då hade inte sammanhanget gått in ännu så man måste läsa hela boken för att de ska gå in, med de vill jag inte LOVA att de INTE kommer att dyka upp situationer som man inte blir rådlös i för de händer ju hela tiden varje dag...... men nånting kanske går in i "lill-hjärnan".

Jespers tänk går ut på att varje liten människa är en KOMPETENT individ.

Ändra från födseln visar den lilla bebisen kompetenta signaler om vad den vill å inte vill.

Vi som vuxna ska respektera alla små individer som kompetenta små varelser som ska tas med samma fulla respekt som man gör till en vuxen människa.

Redan där kan man ju då tänka till hur man själv vill bli bemött av andra vuxna.

Han menar även på att alla barn samarbetar alla barn vill familjens BÄSTA men blir de inte hörda eller sedda så stretar de emot.

OM vi som vuxen inte ser ellet tar barnens känslor eller behov på allvar så blir barnen kränkta å stretar emot antingen den destruktiva vägen, de gör allt för att vara besvärlig å visar därmed att nåt inte står rätt till.

Eller den rättvända vägen alltså gör allt för att passa in i familjen de fogar sig ( den rättvända för föräldrarna men inte de rätta för barnen) de samarbetar.

Om man inte lyssnar på barnen ser deras behov å känslor så får man inte den rätta bilden av dem heller å kan då i vuxen ålder upplevas som att man inte känner sitt barn.

Kanske för att man inte riktigt som vuxen tillåtit å respekterat alla sidor som barnen har.

MEN lika viktigt som de är att se barns behov å känslor är de att ta sina egna behov å känslor på största allvar för FAMILJENS bästa.

När man tex ska säga till ett barn ska man först uttrycka sitt eget behov eller känslor för att sätta anvaret hos mig som förälder å inte hos barnet som annars lätt kan känna sig kränkt.

Alltså tex. vid telefonen som de så gärna kommer å tjatar.

-Nu vill jag sitta här å prata en stund sen kan jag hjälpa dig med halsbandet, gå å lek en stund i ditt rum.

Å tänka sig som jag blev förvånad när de funkade utan stret å tjat.

För nu berättade jag vad jag ville mitt behov, jag tog mig själv på allvar vilket även stärker MIN självkänsla och jag lyssnade på hennes behov (haslbandet) tog henne på allvar, repekterade hennes önskan.

Och jag gav henne ett aktivt förslag på vad hon kunde göra medans hon väntade.

Tidigare under veckan hamnade vi en situation som inte alls gick lika bra.

L tuggade på ett tuggummi hon plockade ut det å kletade på golvet framför mig i badrummet men hon fick ingen reaktion så hon tog upp de å följde mig till köket gjorde samma procedur framför mig.

Men då kände jag

- Vad gör du för nånting, nu får du plocka upp det å slänga i skräpet för de är där de ska vara med en ganska sträng röst.

Hon stenvägrade å jag kände NEJ nu lägger jag mig inte hon ska banne mig plocka upp detta å måste få känna nån konsekvens av detta.

Hon vägrade så tillsut trycker jag tuggummit i handen å följer henne till korgen å släpper av de där, hon blir jätteledsen å jag känner att vi båda är förlorare.

Jag hade nån sorts makt-kamp jag skulle minsann visa VEM som bestämmer i detta hus istället för som jag då kom fram till sen via denna bok, jag skulle ha tagit upp en dialog mellan oss.

jag skulle istället lungt sagt till henne - Vet du L att JAG vill inte ha skräp på golvet var tycker du att vi ska lägga det.

Ansvaret är hos mig jag visar vad jag vill hur jag vill ha det i mitt hus utan att kränka henne för hennes handling som jag just gjorde.

Då hade vi kunnat lösa problemet tillsammans å hon fått öva på att uttrycka vad hon känner.

Vi hade en diskussion under veckan om kläder som inte blev som jag tänkt men kändes ändå riktigt bra för vi hade ett riktigt bra samtal.

Hon ville han en finklänning som inte jag tyckte var lämplig just idag så jag förklarade att :

-Jag vill att du tar på dig någon annan klänning istället, för just den klänningen är en finklänning som vi ska vara rädd om.

Hon blir jätteledsen å ingen annan klänning duger å hon är riktigt LEDSEN å så säger hon grinandes

-Men om du sköter dina kjolar så sköter jag mina kjolar

Jag blev så Paff att jag tappade talförmågan, tror jag, en treåring med ett sådant argument...

hon smög iväg senare å tog på sig kjolen, asch tänkte jag vi hade ju ett så himla bra snack mellan varann VA!! hon kändes ju som en vuxen lite person.

Genom boken så Undrade jag var " Att sätta gränser"- avsnittet skulle komma å hur man ska tänka då i detta tänk utan att behöva just vara ARG, hård å konsekvent.

Men de handlar om att man ska uttrycka VAD man vill å förklara för barnet VARFÖR man gör som man gör å viktigt!! lägga ansvaret hos sig själv å INTE hos barnet.

jag tog av L tutten en morgon jag förklarade för hon Varför

-L nu vill jag ha din tutte för jag tycker att du blir så trött av den jag tycker du leker mycket bättre utan tutten,

Hon blev jätteledsen men de gick över fort å de kändes så bra för mig också jag berättade både för henne OCH mig själv Varför jag gjorde som jag gjorde de stärkte både mig själv å henne.

Å de är just detta han menar på att man ska förklara å visa sina egna känslor å behov å varför man gör som man gör därför att man är rädd om dem för att man tycker om dem eller vad de nu kan vara för känsla som kommer just då.

Å tänk så mycket enklare de blir å sätta en gräns.

Han har hela tiden en massa exempel på olika fall å i ALLA fallen så är de den vuxne som måste ändra sitt sätt å attityd till barnet ELLER till sig själv.

Å de kan vara sånna saker att den vuxne måste sätta av mer tid för sig själv eller måste se sig själv som en viktigt individ.

Det är alltid förälderns ansvar till att barnet uppför sig som de gör men han är noga med att poängtera att föräldrarna gör inget medvetet FEL utan är bara okunniga å tror att de de gör är det bästa för sina barn.

Ett exempel från min egen barndom var när mamma hade en dålig-dag ( mamsen vet att jag älskar hon så inga illa ment med detta utan de är bara ett sånt bra exempel om man tolkar från boken) En dålig dag kan de ju komma vad som helst, man känner bara blä ORKAR inte göra RÄTT fastän man vet vad som är rätt.

Jag å mamma var nere i tvätt-stugan mamma stryker kläder hon är irriterad, stressad å allmänt låg jag var nog ca 13-14 år å så säger hon helt plötsligt:

- Ni är så bortskämda.

Jag säger ingenting utan går ut, MEN blir väldigt irriterad å tänker JA å vems fel är det. klokt tänkt.

Jag tror inte hon mådde bättre av det uttalandet å inte då jag heller. Tänk om hon hade sagt istället:

Ååå idag är jag så trött å slut å stressad över att jag inte hinner med nånting i hemmet, kan du snälla hjälpa mig å stryka så kan jag hänga tvätten.

Jag hade nog gladeligen hjälpt henne å stryka å känt mig VIKTIG jag hade känt att jag gjorde nåt för att min mamma skulle må bättre igen.

Men nu la hon skulden på oss för att hon själv mådde pyton just den dagen, vilket även gjorde att vi då skulle känna oss dåliga å som att de var nåt fel på oss för att vi inte hjälpte till hemma.

Vi var verkligen bortskämda de var vi jag å mina syskon.

Mamma gjorde allt vi behövde aldrig städa tvätta eller laga mat, packa kläder i resväskor till 5 personer får ångest bara av att tänka tanken att måsta göra de, men de gjorde mamma.

"Mamma fixar allt" men i den situationen som vi hamnade i tvättstugan så hade jag mycket hellre velat att hon prioriterat sig själv å hennes egna behov för då hade hon krävt

( å inte på ett strängt sätt utan gjort på ett sätt så att de blev självklart) att vi skulle hjälpa henne med allt vad hemmets alla sysslor innebär å VI hade känt oss viktiga inte "DUKTIGA" För de vill man inte känna sig de är förknippat med prestation å att man MÅSTE vara duktig.

De är säkert den uppfostran mamma fått som varit en sån STÅL-mamma som skulle fixa allt själv.

Nej vi hade "samarbetat" för FAMILJENS välfärd.

Man måste våga sätta ord på sina egna behov å känslor å ta de på allvar i alla situationer både till sina barn å i alla relationer.

Duktig vem uppfann detta ord de är förknippat med prestation= ångest.

Om ett barn kommer med teckning eller gör något annat vad som helst så vill de inte höra att de är duktiga för de innebär att de måste göra de minst lika bra nästa gång eller bättre.

Nej de vill bara ha bekräftat deras existens att de gjort något sode tyckte blev fint eller var roligt att göra, MÖT upp med känslan istället.

-Va GLAD jag blir, har du gjort denna fina teckning till mig.

Å vad roligt,mysigt,kul,skoj du/ni har.

De här är lite reflektioner från boken jag läst, tycker verkligen att alla som har nån sorts kontakt med små eller stora barn ska läsa denna både för att veta hur man ska te sig mot de små liven.

Detta är bara en bråkdel matnyttigt från boken LÄS den.